Hej!
Börjar bli länge sedan jag har knappat något vettigt här. Ska ta av lite av min tid för att skriva. Jag gillar att blogga och tar kort men det tar tid och man behöver ett visst humör för att skriva. Som ni vet så har jag ju nämnt att jag har dysfasi även om jag är frisk förklarad så har jag nog svårigheter att få till det i text och kanske inte fattar alltid vad jag har läst.
De tar tid för mig att skriva blogg för alla proffs bloggare med sin snygga litteratur skrivelser så har jag inte det och ibland har jag mått dåligt av att jag suger på att skriva och kanske inte fattar allt ibland. Inte är jag dum men det är som ibland att jag skriver annat än vad min hjärna vill. Jag säger något som jag egentligen inte menar att säga.
Mina kunder överlag som jag träffat än längre tid börjar kanske förstå mitt handikapp. Jag blandar oftar på ben och händer, höger och vänster men jag gestikulera vild så de fattar vad som vi faktiskt håller på med. När jag instruerar så skulle jag gärna bara prata engelska, känns konstigt naturligt?
Som sagt jag tackar otroligt mina kunder som orkar hålla ut med mig och mina felsägningar.
När jag var på Pilates utbildningen så påpeka faktiskt min lärare att du kan ju som inte blanda ihop ord, det förvirrar ju dina klienter. Det ända hon inte visste om så var det att jag har dysfasi att jag måste väldigt fokusera och koncentrera mig men då var jag så nervös så det blev ju så fel. Men jag vill ju inte heller gömma mig bakom dysfasin heller utan jag måste bara jobba hårdare på att "prata" rätt.
Jag har haft en väldigt prestationsångest när det gäller min dysfasi för att jag har jämfört mig med andra som inte har den här fantastiska sak i hjärnan. För jag vill ju va bäst men jag är oftast inte bäst med mig själv. Jag är inte unik för det är många som är dysfatiker t.ex. Kronprinsessan Viktoria är dyxlektiker och rappartisten Petter. Viljan är det aldrig fel på men tålamodet är det värsta. Jag har tålamod mot andra men inte mot mig själv. Jag lär mig ganska snabbt nya rutiner och så men senaste har jag måsta bromsa för att kunna ta in information. Jobba på saken. Jag kan säga att det tar kål på mig ibland. Utan att tänka negativ på min prestationsångest så måste man bli helt enkelt bättre på att tycka om sig själv. Jag är inte dum, jag är rätt snygg men ett happyface och en rätt kreativ, idée full hjärna som inte är som dumt att ha ibland. Bara jag skulle få allt till pappers.
Jag tar för mycket jobb åt mig för att jag ska ta me fan visa alla (ursäkta min franska) men sist och slutligen är det ju jag som får lida och duktiga flickan syndromet kommer till liv.
Det jag nu vill säga men jag har inte fått med allt det jag vill ha sagt men iallafall. Hata inte dig själv för den du är utan lev med det, älska det. Det är endast du som kan bestämma över du så var stolt. Va stolt över de man har klarat av och låt inte negativa tankar ta över din själ. Stå på dig och stå för dig!
Okej alla tillbaka annat
Kärlek
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar