När man har en känsla som säger att nu är dags att flytta på sig att när man länge känner att man inte del av en familj och har större längtan till något. Känner någon igen sig? Man trampar på ett ställe och man mår inte bra av situationen, känns att mera att flödet motarbetar och inte med arbetar.
Det jag försöker säga att den som har denna känsla, släpp taget. Låt de som älskar dig och ger dig positiv att håll dem nära dig och släpp den som ger dig negativ, tryck ner dig. Ta ingen skit även om det är tungt att stå på sig men gör det. Man blir rikare och tänk vilken lättnad.
Lite personligt kanske är detta nu just men den situation jag är nu, jag lyssnar på mitt hjärta och tänker med min hjärna för bästa resultatet för mig själv. Självisk? ja kanske. Men mår jag bättre av det? ja. Jag vill allas bästa i alla situationer och kanske inte tänker på att hur ekonomiskt det är för mig alla gånger. Nu tror jag att det är dags att gå vidare även på gott och ont. En saknad kommer att finnas men ändå en lättnad från känna sig stressad av att kännas sig utanför att vara fel person på fel ställe men ändå gör människor glada. Balans är viktigt i livet. Våga släppa och ta in.
Så förändringar på gott och ont kommer det att ske. Resultatet? Är återstående att se.
Kramar/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar